Jag har på senare tid blivit allt mer sugen på att köpa mig en one piece jumpsuit. För de av er som inte vet är en one piece jumpsuit i princip en sparkdräkt eller en fritidsoverall för vuxna. En sådan har jag hur som helt börjat känna ett omåttligt starkt begär efter. Men jag är lite rädd för hur omgivningens reaktioner skulle yttra sig ifall jag uteslutande började klä mig i sådana. Jag vet att det låter konstigt att jag en vuxen, ansvarstagande person med ordning och reda i ekonomin som dessutom hedras arbetslinje som de vore min familjs heder skulle gå runt och oroa mig för något sådant. Men så är det. Jag är rädd att folk börjar titta konstigt på mig. Men det kanske bara jag som är nojig av mig. Egentligen har jag ju inget fog för det. Jag har faktiskt läst att en hel del kändisar och till och med amerikanska filmstjärnor använder här plaggen. Kan de så kan jag.

Det är så att jag sitter här och blir lite galen nästan måste jag säga. det är ju så att man blir förbannad när någon tar något som inte är deras, och nu har jag råkat ut för det. Det är så jobbigt och det är väldigt frustreande att inte kunna göra något åt det. Men nu ska jag försöka sluta tänka på det och istället tänka på något annat så som att jag ska försöka leta efter lediga jobb men det är som sagt inte det lättaste man kan göra. Nu är det så att jag har lite funderingar och tankar kring det här. Men jag ska som sagt göra mitt bästa för att hjälpa min vän men det är svårt när man är förbannad om vi säger så. Men vi får se vad som händer i framtiden.

Jag har precis städat hela min lägenhet och jag måste säga att det känns väldigt skönt nu när jag är klar, det är en härlig känsla att ha städat hela lägenheten. Nu är det väldigt rent och fint i hela hemmet och det känns jätte bra. Jag undrar hur jag kunde leva i all röra tidigare, jag måste ha vant mig sakta men säkert med att det var stökigt och smutsigt överallt. Jag kan verkligen rekommendera alla som har det stökigt hemma och inte orkar städa att ta sig i kragen och städa upp hemma för det kommer att kännas jätte bra efteråt. Nu slipper jag tänka på att jag borde städa också och det har tagit en massa energi från mig att tänka på det. Man hittar en massa roliga saker som man inte visste att man hade när man städar också. Jag hittade till exempel några hundtillbehör som var kvar sen jag brukade passa en hund för några månader sen.

Jag har funnit en ny passion i livet. En makalöst spännande och stimulerande syssla som slår det mesta; bingo på nätet. Det är så avkopplande och skönt, jag kan liksom bara släppa alla bekymmer som jag annars jagar mig dag och natt. Det kanske främsta bekymret jag dras med nu är ganska personligt till sin natur. Eller jag vet inte ens om jag har något att oroa mig för, jag har inte känt av några fysiska konsekvenser eller så. Fast man vet ju aldrig hur det är med det där. Ibland har jag hört kan det ta flera år innan man ens märker av det minsta. Sen blir det värre förstås ordenligt mycket värre och när det väl har gått så långt att det inte längre råder någon tvekan, jag då måste man berätta för alla. Om det inte har gissat redan förstås. I det läget ska man ju om man är drabbat vara så diskret som möjligt. I fall det absolut värsta har hänt och ja har… ja ni fattar säkert så… Ja fan, det är så jobbigt att ens tänka. Jag borde varit försiktigare, jag skulle inte ha följt med, jag skulle inte ha, jävla Kroatien… Just det, diskretion var det. Har det värsta hänt så får jag förlika med verkligheten, acceptera att livet aldrig mer bli som förr, allt kommer vara annorlunda, jag kommer blir annorlunda. Men kommer aldrig ta på mig sån där baseballkeps med ett stort P på i rött och en randig yllehalsduk eller om det nu ska vara rutig. Jag vet inte vad de kräver att man har på sig men det där det vägrar jag.

Bythjul.com är ett ytterst eminent företag som säljer däck över nätet. Inget direkt ovanligt med det. Tills man inser att de faktiskt är omkring 40 procent billigare än jämförbara företag. Det är inte illa snarare helt otroligt. Jag kommer inte aldrig köpa mina däck någon annanstans nu. Jag vet inte hur mycket pengar jag gjort av med i onödan genom att handla av dyrare och sega företag. Men nu är det som sagt slut med det. Fortsätter jag spara pengar i den här takten kommer jag ha råd att ta ledigt tre månader från jobb för att ta itu med mitt drömprojekt. Jag vill skriva en bok om den sovjetiske politikern, intrigmakaren och fixaren, Stalins personlige fixare Lazar Kaganovitj. En intressant personlighet den där Kaganovitj. Nu kanske tre månader är lite snålt räknat för ett sådant mastodontprojekt men det är i varje fall en början.

Jag sitter här och söker på guld köpes på internet för jag letar efter en sida på nätet som köper guld. Jag har nämligen hört att man kan tjäna ganska mycket pengar på att sälja sina guldsmycken och det är ju inte helt fel att få lite extra pengar för jag har ju ganska dåligt med pengar just nu och det r ju inte så roligt. Det var ju tur att jag fick det här tipset för det är ju ingenting som jag hade kommit på själv. Jag hade till och med glömt bort att jag hade några smycken över huvud taget eftersom jag inte använder dom. Det var en kompis som tipsade mig om det och han hade visst en himla massa guld sen tiigare för han investerade i guld när guldvärdet var låg och det var ju smart gjort tycker jag och han måste ju ha tjänat väldigt mycket pengar nu.

Vad vet vi om Vallentuna? Jag har väldigt dålig koll måste jag erkänna. Är det en gammal ort eller förhållandevis ny. Inte så gammal tror jag. Jag har i varje fall inte hört talas om något fält slag där, ryssar verkar aldrig ha invaderat och brandskattat. Ingen känd mördare eller idrottsmänniska verkar komma därifrån. Ändå ligger stället ganska nära Stockholm. Man skulle ju annars kunna tänka sig att några ivriga danskar vid tiden för Stockholms blodbad sagt till varandra. ”Nej, de där vallentunarna ska fan inte komma undan. Vi sticker dit och halshugger lite folk. Kanske kan vi bränna ner någon kyrka också eller i värsta fall en lanthandel ifall kyrkan ser smäckig ut. Det vore soft.”. Men det verkar aldrig ha hänt. Kanske för att Vallentuna ännu inte existerade på femtonhundratalet. Jag på det hela taget väldig osäker på när stället grundades. Jag ska hur som helst dit nästa helg. Lite jobb. Jag kommer bo på hotell Vallentuna. Får ser om jag hinner göra lite efterforskningar i Vallentunas dunkla historia då.

Min morfar och mormor bor i Enköping och vi brukar alltid åka och hälsa på som på sommaren. Det är höjdpunkten på sommaren tycker jag för det är alltid roligt att hälsa på min mormor och morfar och sen är det så himla fint i Enköping på sommaren. Det har blivit lite av en tradition att åka dit varje sommar och dt har vi gjort ända sedan jag var liten. Det finns många restauranger och caféer och vi brukar spela golf och ta långa promenader, det är jättemysigt där. Vi brukar övernatta på hotell Enköping eftersom det inte finns sängar till alla hemma hos morfar och mormor, dom bor ganska trångt och det känns skönt att bo på hotell tycker jag. Det är ett jätte mysigt hotell som vi brukar övernatta på. Annars är man ju mest ute så det spelar ingen roll vart man bor tycker jag.